<< Hem
Microsoft har till slut tagit sitt förnuft till fånga och satsar på smidigare färghantering. I fredags släppte man därför den nya "
Microsoft Color Control Panel Applet for Windows XP" - ett tillägg till kontrollpanelen där man kan installera och ta bort ICC-profiler för bildskärmar, skanners och skrivare. Man kan också med hjälp av en 3D-modell jämföra färgrymder och visa detaljerad information om sina profiler.
RawShooter Premium 2006
Så har den då slutligen kommit!
Betalversionen av RawShooter från (det danska företaget)
Pixmantec - programvaran som tiotusentals fotografer väntat tålmodigt på.
Man skulle kunna säga att RawShooter är ett "framkallningsprogram" för digitala bilder i råformat. De flesta digitala systemkamerorna (och någon enstaka kompaktkamera) kan spara bilder i råformat, vilket i princip innebär att bilddatat sparas i en fil exakt så som sensorn såg det i fotograferingsögonblicket. Kamerans inbyggda programvara för skärpning, fastställande av vitbalans, kontrast, färgrymd etc lämnar bilddatat helt obearbetat. Oftast (alltid?) får man också en bild med ett större färgdjup.
Istället får man "framkalla" bilden till ett hanterbart format i en så kallad råkonverterare, som är en programvara i datorn. Det finns flera råkonverterare som t ex
Capture One (C1),
Adobe Camera Raw (ACR),
Digital Photo Professional (DPP - Canons egen) m fl. RawShooter är alltså ytterligare en sådan.
Det som är speciellt med RawShooter är att den funnits i en enklare
gratisversion sedan början av 2005 och den har blivit omåttligt populär och fått mycket
goda omdömen. Det är främst arbetsflödet som premierats men den ger också ett mycket bra bildresultat för många typer av bilder.
Gratisversionen kommer, enligt löfte från Pixmantec, att leva vidare men den kompletteras nu alltså med en "premium-version" som innehåller en lång rad ytterligare funktioner för den mer avancerade digitalfotografen. Funktioner som lagts till i den nya versionen är:
- Support för fler kameramodeller (företrädesvis proffshus)
- Jämförelse av bilder sida vid sida
- Kurvor
- Nivåer
- Personlig anpassning av gränssnittet
- Snabb-bläddra mellan bilder
- Beskärning
- Rotering/upprätning
- Förstoringsglas (detaljförstoring bild i bild)
- Snabbframkallning för t ex proof via E-post
- Batch-ändring av filnamn
- Interpolering (storleksförändring)
- Korrigeringsverktyg (intensitet, färgbalans, brusreducering)
- Förbättrad vitbalans-korrigering
- Utökat färgstöd
RawShooter Premium släpptes för bara några timmar sedan och jag köpte min kopia på studs (€52,20 plus 25% moms för den som inte är momsregistrerad), eftersom jag testat standardversionen sedan den först kom ut och vet att jag vill ha programmet som ett komplement i min setup. Dessutom gäller detta priset (introduktionserbjudande) bara tills på måndag, då priset går upp till €84 (plus moms).
Jag skall försöka återkomma med ett personligt omdöme när jag testat några dagar.
Äntligen! Onigo har gjort det som vi alla väntat på! De har startat en Photoshop wiki. Vad en wiki är? Det är en hemsida som alla besökare tillsammans skapar. Du kan redigera i andras artiklar och skriva egna. Det låter kanske som kaos men faktum är att det fungerar alldeles utmärkt! Kända wikis är
wikipedia.org och
susning.nu, som båda är mycket väl fungerande uppslagsböcker. Men de handlar ju förstås inte om Photoshop.
Nu har istället folket på Onigo, som sagt, kommit på den alldeles uppenbara och utmärkta idén att göra en wiki om Photoshop-trix och -teknik. En förutsättning för att en wiki skall bli riktigt bra är förstås att den befolkas av duktiga skribenter. Inte för att det är särskilt svårt, utan för att det måste in många bra texter.
Om deras projekt slår väl ut kommer vi snart ha ett uppslagsverk som samlar allt som är värt att veta om Photoshop på ett enda ställe! Där finns faktiskt redan en hel del matnyttigt att börja med.
Läs mer om wiki i allmänhet
här och besök Onigos Photoshop wiki
här.
De bästa tidskrifts-omslagen
The Magazine Publishers of America avslöjar de bästa
tidskriftsomslagen under 40 år.
På
dagbladet.no finns
bättre bilder. Undrar varför
ASME inte själva visar bilderna. Spara bandbredd?
Störd
Skit - nu har jag en sådan där besvärlig tvåtimmars höstkris igen. Efter ett par dagars torka flyter jobben in igen. Framtiden är ljus, familjerelationerna stabila och hälsan är på topp. Massor av intressanta möten ligger i den närmaste framtiden. Hur f-n i hela härliga paradiset kan man krisa då?
Är det i magen som själen sitter? Jag skall donera den till forskningen. IMORGON!
39 megapixlar
Kodak meddelar i en
pressrelease idag att man nu börjar tillverka två nya sensorer:
KODAK
KAF-39000, 36x48 mm, 39MP (7216x5412px)
KODAK
KAF-31600, 33x44 mm, 31,6MP (6496x4872px)
"Våra nya sensorer gör upplösningen för professionell fotografi nästan dubbelt så hög. Detta hjälper till att ge nytt liv åt bilder på ett sätt som aldrig förut varit möjligt.", säger Chris McNiffe, General Manager på Kodak Image Solutions.
Dessa sensorer med extremt hög upplösning är naturligtvis i huvudsak riktade mot mellanformatsmarknaden och dess digitala bakstycken. Än så länge väntar vi förstås på fullformatssensorer till mellanformatarna men det känns nu allt mindre avlägset. Det skall bli intressant att se vad ett bakstycke med KAF-39000-sensorn kommer att kosta och vilken tillverkare som blir först ut på marknaden.
Phase One har redan annonserat
nya modeller med dessa sensorer.
En 39MP-bild i 8 bitar är på blygsamma 112MB, medan en i 16 bitar är på 224MB. Dags att se sig om efter "
Den optimerade Photoshop-datorn" kanske? Min gissning är att det (än så länge) blir svårt att skyffla så mycket data i kameran i särskilt hög fart, varför den största sensorn förmodligen får stanna i studion ett tag framöver.
"Kodak fortsätter att sätta den yttersta standarden för högkvalitativa digitala bildsensorer", säger Christian Poulsen,
Hasselblads VD. Han fortsätter: "Våra kunder målar med ljus, vilket kräver möjligheten att fånga även de mest subtila detaljerna i en bild."
Målar med ljus ja... Där snodde han allt en gammal klyscha. Ordet fotografi kommer från grekiskans ord phos (ljus) och graphis (pensel), vilka tillsammas betyder "måla med ljus". Men han har ju rätt - tekniken kommer alltid trea. Ljuset i bilden är nummer ett, kompositionen nummer två och tekniken nummer tre. Fast ibland är
tekniken lite mer
upphetsande för
fotografen (mig...). Fram för mer pixlar!
Skillnad mellan Arial, Grotesque och Helvetica?
Bill Gates är väl inte känd som någon boren estet precis. Mer känd är han nog för sitt affärssinne. Förmodligen har han smittat av sig på organisationen, för när Microsoft skulle välja fonter att paketera med olika applikationer funderade man först på det vackra typsnittet Helvetica. MS-folket tyckte att förstås att det blev på tok för dyrt och valde istället Arial, som betingade en lägre licenskostnad.
Mark Simonson berättar i en
artikel mer om de subtila skillnaderna mellan lågprisalternativet
Arial och
Helvetica och de uppenbara likheterna med
Grotesque.
Kan du se skillnad eller är du som Bill? Testa dig själv
här. Själv scorade jag 9 av 10 på första försöket. Gjorde fel på "WINDOWS"...
Elementärkunskaper för en grafiker...
Tidigare har det endast funnits möjlighet för amerikanska fotografer att vara med i
Adobe Photographers Directory (APD). "För att säkerställa att fotografer som listas i APD är proffessionella fotografer arbetar
Adobe för närvarande med Nordamerikanska organisationer som
ASMP,
PPA,
SAA,
EP och
APA, men vi strävar efter att bli globala.", säger en källa (som vill vara anonym) på APD när jag kontaktar dem. Ingen väl förborgad hemlighet i och för sig, eftersom det även
står att läsa på hemsidan.
"Svenska Fotografers Förbund (SFF) blir först i Europa att få sina fotografer listade i Adobes Fotografguide", meddelade SFF:s ordförande Åke Sandström på ett SFF-möte i Göteborg på tisdagskvällen. I början av November kommer medlemmar i SFF att kunna rekvirera den unika (individuella) auktorisationskod som krävs för att lista sig i Adobes fotografregister.
Adobe Photographers Directory är unikt på så sätt att det är direkt tillgängligt i
Adobe Bridge - filbrowsern som följer med alla mjukvaror i programserien Creative Suite 2 (CS2) från Adobe. Ett klart försprång för SFF:s medlemmar.
Möjligheten att leta bildbyråbilder (stock photos) och fotografer i Adobe Bridge har retat upp många nätdebattörer och många har frågat sig om det är ett
hot eller en möjlighet för branschen.
FOTO: Adrian Hanft IIIGrafiska designern och bloggaren Adrian Hanft III på bloggen
foundphotography har
byggt en hålkamera av
Lego. Fascinerande!
Hörde för ett tag sedan (på omvägar) att
YFO:s ägarbild har förändrats drastiskt. Sedan den 19/9 är det
officiellt på hemsidan. Två av tre delägare lämnar skeppet.
Klippt från YFO:s hemsida:
"Efter ett 27 årigt delägande har Martin Liljeblad och Lars Svedjenäs sålt sitt aktieinnehav till YFO's tredje delägare Hans Jonasson."Varumärket YFO är starkt i Sverige, men sedan företaget hoppat på webbförsäljningståget på tok försent, har deras ekonomi långsamt försämrats. Koncernens senaste årsredovisning (
2004-08-31) hos
Bolagsverket visar en svag ekonomi med nedgång i omsättningen från 2003 med 10% och en resultatförsämring
på 42% (145 tkr efter finansiella poster) trots sänkta lönekostnader för både ägare och personal.
Min gissning är att det inte räcker med att enbart förändra ägarbilden för att få YFO att lyfta igen. Det behövs förmodligen också nytänkande i ledningen. Får jag rekommendera Hans Jonasson att inte sätta sig själv på VD-stolen? Inte för att det är något fel på honom utan för att det är ett klassiskt misstag. Ta in en duktig extern VD och låt honom/henne vara med och tillsätta
delar av styrelsen. Än så länge är någon ny VD inte tillsatt.
Martin och Lars sitter fortfarande (enl
Bolagsverket i skrivande stund) kvar i styrelserna för dotterbolagen YFO Stockholm respektive YFO Malmö. Kanske har man inte hunnit ändra detta ännu. I moderbolaget är de dock avförda sedan 2005-09-22.
Hoppas Martin och Lars fick ordentligt betalt för aktierna. Självklart önskar jag också Hans all lycka. Vi behöver en stark konkurrent till
Scandinavian Photo här i Göteborg för att slippa se
oligopolet förändras till ett monopol.
Idag har jag äntligen haft tid att leka med min Lensbaby. Ja, jag fick den för några veckor sedan men har inte haft tid att testa den ordentligt. Jag fick en lucka i schemat och tillbringade ett par timmar med det lilla märkliga objektivet.
Lensbaby har funnits sedan början av 2004 och mottogs redan då som en succé. Även om digitalåldern tycks driva oss djupare och djupare in i den tekniska perfektionens mörka skugga så finns det fortfarande hopp om vår kreativitet. De flesta som provat Lensbaby före mig (och det är många...) höjer den till skyarna som ett verktyg för vår kreativitet. Hurra!
Ja ja... mina sarkasmer kanske inte är tydliga nog - till saken: Lensbaby har usel optisk kvalitet. Skärpan ställs in genom att man drar (så gott man kan) i den bälgliknande kolven. Bländarautomatik och autofokus är bara att glömma. Motljusegenskaperna är sämre än sämst.
Vad är det då som gör Lensbabyn så fantastisk? Jo, det är just det att den befrämjar fotografens kreativitet och hyllar imperfektion. Du måste helt enkelt skapa medan du fotograferar. Tekniken kan inte rädda dig! Bilderna får en karaktär som till och med är svår att efterlikna i Photoshop.
Jag har tyvärr inte tid att lägga upp något galleri just nu men det kommer kanske senare. Ni får nöja er med den här bilden (Canon 1DsII + Lensbaby 2.0) och istället kika på
gallerierna på Lensbabysidan istället.
Så här kul har jag inte haft på länge!
Visst är Internet fantastiskt. De flesta av oss har upptäckt det nu. Jag har varit på Internet sedan 1992 men ändå upptäcker jag varje vecka något nytt och fascinerande.
Google Earth tog andan ur mig och jag har varit över hela jordklotet den sista månaden. Flera gånger om... Igår var jag på Fuji.
Det som upptagit mina nätter den senaste veckan är musiksmak-match-sajterna. Ingen revolutionerande och het nyhet kanske men ändå fantastiskt i sin genialitet. Jag har sprungit förbi länkar till
Pandora flera gånger men inte insett storheten i konceptet förrän jag för några dagar sedan ramlade över
Last.fm - Pandoras avgiftsfria motsvarighet.
Vad dessa webbplatser gör är att de loggar all musik du spelar på din dator, jämför med andra som lyssnar på liknande musik och
ger förslag på nya artister du förmodligen kommer att gilla. Alltså... vad kan man säga. När jag var i tonåren hängde vi i musikaffärerna och lyssnade på skivor vi slumpmässigt plockat i lådregistren för att hitta ny spännande musik. Jisses vad tid det tog. Sedan var det ju radiolyssnandet förstås. Det var där man hittade ny musik som andra redan filtrerat fram åt dig.
Internet har ju erbjudit en massa andra alternativ där man kunnat hitta smala artister som man förmodligen inte hittat annars. Bra, bra, men Last.fm tar det ett steg till. Den söker upp musik som passar din musiksmak. Så enkelt är det faktiskt.
Du måste lyssna på 250 låtar innan någon verkligt effektiv urvalsprocess kan påbörjas men det är ju bara att
låta musiken gå medan du sitter framför datorn. Last.fm erbjuder en uppsjö av möjligheter att påskynda processen genom att ge dig enklare urvalsmöjligheter som t ex att ange en eller flera artister du gillar. Det finns också grupper man kan ansluta sig till där urvalet (stilen) styrs av gruppmedlemmarna. Det allra finaste i kråksången är att du lyssnar
gratis med Last.fm:s spelare. Och inte är det olagligt heller.
Artisterna och produktionsbolagen är med på noterna, eftersom du inte kan välja låt själv. Om du vill lyssna på en specifik artist eller låt går det bra men då får du bara höra de första 20 (?) sekunderna. Måste du lyssna på en viss artist när du själv vill får du antingen vänta på att spelaren någon dag slumpar fram detta eller också kan du köpa skivan och bestämma själv.
Det blir som reklamfri musikradio helt enkelt där musikutbudet automatiskt anpassas efter din musiksmak. Prova - det är värt mödan. Jag har hittat flera intressanta artister att komplettera skivsamlingen med. Vill du se vilken låt jag lyssnar på just nu? Kika på
min Last.fm-profil.
Den optimerade Photoshop-datorn
Jag och en fotograf-kollega är båda på G att byta våra "gamla" arbetsstationer. Själv har jag gått ett tag och funderat på vilket märke det skall bli den här gången. Persondatorer idag är förvånansvärt billiga men tuffa arbetsstationer är fortfarande ganska dyra - i synnerhet från de etablerade tillverkarna (Compaq, Dell, Siemens osv).
När man väljer en bruksfärdig dator tvingas man att kompromissa. Tillverkarna kan knappast ha en modell för varje behov utan nöjer sig med ett antal modeller som passar lite bredare användargrupper. Inte sällan blir tunga arbetsstationer mycket dyrare än nödvändigt, eftersom man försöker täcka in behovet åt så många grupper som möjligt i varje modell.
Så... vid en lunch med kollegan kom ämnet på tal och det visade sig att vi båda gick i samma tankar och vi bestämde att vi med gemensamma krafter skulle fräscha upp våra utdaterade datorkunskaper och komponera de optimala bildredigeringsdatorerna med noggrannt utvalda komponenter utan kompromisser men ändå till en rimlig kostnad.
Kravspecen var enkel:
* Så tyst som möjligt
* Optimerad för digital bildbehandling
* Hög kvalitet
* Säkert och stabilt
Kollegan, som oftare än jag arbetar med video, kommer att komplettera med något videofångarkort men har inte bestämt sig ännu.
Efter ett par veckor såg våra datorer ut så här:
1 Antec Performance One P180 Miditower
1 Hiper PSU ATX 580W, Type-R, Dual Fan, Silent, 20/24pin
1 Asus A8N32-SLI Deluxe
1 AMD Athlon 64 X2 4400+ 2.2GHz Socket 939 2MB
1 Zalman CNPS9500LED Ultra Quiet CPU Cooler, Socket 939
2 Corsair TWINX2048-3200C2 DDR-DIMM 2048MB Kit w/two matched CMX1024-3200C2 DIMMs
2 Matrox Millennium P650 PCIe x16 128
3 Western Digital Caviar SE16 250GB SATA2 16MB 7200RPM
2 Western Digital Raptor 74GB SATA 8MB 10000RPM
1 NEC DVD-burner ND-3540A
1 Microsoft Windows XP Professional
Raptordiskarna i RAID1 och Caviardiskarna i RAID5.
Eftersom vi båda redan har extern lagring, ritbrädor, utmärkta bildskärmar från EIZO och annan kringutrustning handlade det den här gången bara om själva "burken".
Priset? 24 000-27 000 (ex moms) beroende på om du törs sätta ihop byggsatsen själv eller ej. Mycket pengar naturligtvis men inte dyrt för en dator av den här kalibern. Betänk att det är våra arbetsredskap och att det handlar om arbetsmiljö och tid.
Vill du veta mer om hur resonemanget gått kan du läsa igenom dessa trådar, där vi fått mycket hjälp i vår planering:
www.fotosidan.se
forum.sweclockers.com (1)
forum.sweclockers.com (2)
www.photoshoptechniques.com
Bloggaren Mattias Karlsson skriver om vår dator på s:
Moderskeppet
Beräknad leveranstid är 2005-11-01. Återkommer när jag testat härligheten.
Fotografens framtid
Kanske behöver man se på historien för att sia om fotografins framtid. Jag påstår att det som händer inom vårt skrå har hänt oräkneliga gånger förut.
Om vi nöjer oss med att kika på grafisk produktion och de estetiskt inriktade yrkesgrupperna så kan man skönja ett mönster:
I slutet på åttiotalet kom Pagemaker med sina kusiner och datorer som blev prismässigt tillgängliga för alla. Plötsligt var alla grafiska experter och stora och små företag med självaktning skapade själva sina trycksaker inhouse. Vera i receptionen fick byta yrke till AD, originalare, creative director, copywriter och faktor. Nästan alla trycksaker och annonser såg verkligen ut som ren skit. Reklambyråer föll på löpande band.
Det gick några år och plötsligt kom något ljushuvud på att man faktiskt ganska lätt kunde sticka ut genom att visa upp en tilltalande och säljande bild av företaget genom att anlita yrkeskunnigt folk. Reklambyråbranschen började plötsligt stabiliseras och överlevarna blomstrade.
I mitten/slutet på nittiotalet hittade näringslivet ut på webben. Det kom applikationer med WYSIWYG-gränssnitt som inte krävde någon som helst kunskap om HTML och andra programmeringsspråk. ALLA kunde göra hemsidor och alla blev självutnämnda esteter. Nästan alla hemsidor såg verkligen ut som ren skit. Webb-byråer föll på löpande band. Jag glömmer aldrig när jag såg Skandias första hemsida. Det var blinkande logotyper, eldsflammor, pixeltaggiga logotyper och färger som framkallade akuta magkramper.
Det gick (ytterligare) några år och plötsligt kom något ljushuvud på att man faktiskt ganska lätt kunde sticka ut genom att visa upp en tilltalande och säljande bild av företaget genom att anlita yrkeskunnigt folk. Webbproducentbranschen befolkades av kunniga människor, började plötsligt stabiliseras och överlevarna blomstrade.
Tjugohundratalet är här och digitalkameran gör sitt segertåg över världen. Plötsligt är alla fotografer. Det är bara att sikta och trycka av. Vi kommer nu att genomlida en tid där mycket i bildväg ser ut som ren skit. Se er omkring och ni kommer att upptäcka att det är en realitet. Det är bara i highend-segmenten som det ser annorlunda ut och det är också där som överlevarna verkar.
Snart kommer någon på att man faktiskt kan sticka ut genom att visa upp en tilltalande och säljande bild av företaget genom att anlita yrkeskunnigt folk.
Jag har sett det förut. Man kan se samma förlopp i många många fler branscher och yrkesområden där den tekniska revolutionen går fram. Vinnare tycks alltid vara de som är dynamiska och förändringsbenägna.
Tids nog kommer verkligheten ikapp och beställarna inser att det ur ett helhetsperspektiv alltid blir dyrare att vandra på amatörismens väg.
Microsoft har till slut tagit sitt förnuft till fånga och satsar på smidigare färghantering. I fredags släppte man därför den nya "Microsoft Color Control Panel Applet for Windows XP" - ett tillägg till kontrollpanelen där man kan installera och ta bort ICC-profiler för bildskärmar, skanners och skrivare. Man kan också med hjälp av en 3D-modell jämföra färgrymder och visa detaljerad information om sina profiler.
