Hasselbladspriset 2005
2005 års Hasselbladspristagare blev
Lee Friedlander.
Erna och Victor Hasselblads Stiftelse delade idag ut priset på Göteborgs Stadsteater. Jag hade förmånen att vara där som en av de inbjudna även i år.
Stiftelsen har gjort ett bra val av pristagare i år och Lee Friedlander är en skönt ödmjuk person med varm humor. Det är svårt att inte tycka om honom. Han var i sitt tacktal mycket kortfattad men det var befriande att slippa mer akademiskt klichéspäckat ordbajseri, vilket de övriga gästerna bjöd på i riklig mängd. Lee Friedlander är en intressant fotograf, men jag tänker inte gå närmare in på hans bilder och person här. Se istället länkarna nedan.
Som helhet var evenemanget på Stadsteatern i vanlig ordning lågmält och sövande men jag klarade med viss ansträngning hålla mig vaken. Det enda som var riktigt bra var filmen om Lee Friedlander, som gjorts av en känd fransk filmare, vilken jag tyvärr glömt namnet på. En utmärkt film som innehöll bilder av och nära intervjusekvenser med pristagaren.
Utmärkelserna delades ut av
Prinsessan Desirée, som tycktes helt oförberedd inför evenemanget. Hon yttrade inte ett ord och jag lyckades räkna till ett enda kort leende från Prinsessan.
Efter evenmanget var det en kort promenad över Götaplatsen till
Hasselblad Center där det bjöds på vin och förhandsvisning av Friedlanders utställning, som öppnar för allmänheten imorgon. Utställningen är väl värd ett besök.
Länkar - Lee Friedlander:
BiografiJazz-porträttUtställningUtställning
Med "döden" i blickfånget
Jag begär inte att någon skall tro mig - men jag lyckades få bort en "stuck pixel" på min nya EIZO-skärm. Det är knappt jag vågar tro det själv. Kan det verkligen funka eller har jag drömt att jag hade pixelfel på skärmen..?
Tillverkningen av stora LCD-skärmar blir bättre och bättre men det är fortfarande stor risk att det vid processen uppstår så kallade pixelfel. Det är så vanligt att det till och med finns en
ISO-standard och de flesta tillverkare har egna
pixelpolicies, vilka distributörerna och detaljisterna är mycket noggranna att upplysa om för att slippa reklamationer.
I något fall har Allmänna Reklamationsnämnden
givit konsumenten rätt i ett "pixelärende" men det är förmodligen mycket svårt att få rätt även som konsument. Är man (som jag) näringsidkare och bara en kund i mängden så lär det bli ännu svårare att få en skärm utbytt om felen ligger inom tillverkarens "policy".
Jag har alltid varit lite skakig när jag, väl medveten om problemet, installerat LCD-skärmar. EIZO har en mycket generös pixelpolicy så jag håller mig till deras skärmar men till och med de måste nog dra sin gräns någonstans.
Jag klappade ömsint om den den gamla trotjänande CRT:n och ersatte den sedan brutalt och okänsligt med den nya EIZO:n. Vad vackert det blev med två svarta, smäckra EIZO-skärmar på skrivbordet! Njöt en stund av åsynen och slog därefter nervöst på datorn stint stirrande på den nya skärmen.
"H-E!!!" En klarrött lysande pixel ståtade mitt i gyllene snittet på fanskapets svarta startbild. En
höstkris är blek i jämförelse med vad jag kände i det ögonblicket. "Varför just jag!?".
XP startade snällt upp och allt fungerade finfint - förutom då den där röda strålkastaren som envist lyste mitt på skärmen som om den försökte blända mig. "Nu skall du inte
förhasta dig Gerhard", tänkte jag högt för mig själv. Började förstrött googla [
"dead pixel" OR "dead pixels" remedy OR fix OR "turn off" OR "black out" OR "turn it off"], utan att egentligen tro att jag skulle få några svar på mitt desperata rop på hjälp. Klickade förstrött på de första svaren och konstaterade trött att folk blivit desperata före mig. "Hur kan de tro på sån där skit?", tänkte jag medan jag
läste om någon dåre som försökte slå i oss andra att man kunde fixa ett hårdvaruproblem med en mjukvarulösning. "Jajaja... en film kan jag väl köra för skojs skull". Tankade hem
filmen, packade upp, startade den över den döde och gick efter en kopp kaffe. Vid kaffebryggaren ringde mobilen och jag fastnade i ett långt samtal innan jag gick tillbaka till datorn.
Ja, nu har ni redan gissat min reaktion. PIXELN VAR BORTA!!! Jag trodde inte mina ögon! Den var verkligen återställd. Hur det gick till har jag ingen aning om. Om det verkligen var filmen som gjort susen vågar jag inte gå ed på utan konstaterar bara att det finns en strimma av hopp för er alla där ute med döden i blickfånget.
2005 års Hasselbladspristagare blev Lee Friedlander.
